WALA KANG MASABiNG MAGANDA?
Saturday, November 22, 2008
HETO NANAMAN AKO. PATULOY NA NAIINIS SA MGA TAONG, ALAM MO NA, WALANG MASABIG MAGANDA. INSTEAD OF KEEPING THEIR MOUTH SHUT, E AYAN NANAMAN SILA, THEY ARE BLABBING THINGS ABOUT ME. NUNG NAGSHOWER SI LORD NG "INSECURITY", SINALO NILA LAHAT!
MAY DALAWANG URI NG TAO, YUNG TOTOO AT YUNG FAKE. OBVIOUSLY, THEY BELONG TO THE FAKE ONES. OHA. AND, MARAMI SILA, OBVIOUSLY, I USED THE PRONOUN THEY.
ISA LANG NAMAN ANG MASASABI KO NGAYON, MANIGAS KAYO, MGA INSECURE!
AHAHAHA! OO, MALINAW BA? KUNG HINDI, ALLOW ME TO SHOUT AT THE TOP OF MY LUNGS AND TELL THE WORLD HOW INSECURE YOU ARE! I WILL NOT MENTION NAMES, KASI, SIGURADONG HINDI MAGKAKASYA ANG CHARACTERS SA BLOG DAHIL SA HABA NG LISTAHAN NG MGA TAONG INSECURE. WELL, MABUTI SANA KUNG HARAP-HARAPAN. KASO, HINDI. PASALAMAT KA, HINDI AKO MISMO ANG NAKARINIG. KUNG HINDI, SINUNOG NA KITA NG BUHAY! GAGAWIN KO KAYONG MAGKAKULAY NG ULIIIIIIIINNNGGGGGGGG!
MASYADO BANG HARSH ANG PANANALITA KO? KUNG OO, WALA AKO PAKEALAM! =)) AHAHA. KASI, SINO BANG MAS MASAMANG MAGSALITA SA ATIN? DIBI IKAW RIN? ITINURING PA NAMAN KITA NA KAIBIGAN WELL, MATAGAL NA RIN TAYO MAGKAKILALA AT NGAYON KO LANG NAKITA ANG TOTOO MONG KULAY!
INAAKALA KONG IBA KA SA KANILA, PERO, NAGKAMALI AKO, YOU BELONG! LOL. OO, KABILANG KA SA MGA TAONG PARATI NA LANG AKONG CRINICRITICIZE, SA MGA TAONG INSECURE, SA MGA TAONG WALANG GINAWANG MAGANDA KUNDI MANIRA AT PAGMUKHAING MALINIS ANG SARILI E HINDI KA NAMAN TALAGA MALINIS. PARE-PAREHO KAYONG MGA NAGMAMALINIS, NAGHUHUGAS-KAMAY, NAGPAPAKASUERIOR, E KAHIT ANO NAMANG GAWIN MO, HINDING HINDI KA MAGIGING YUNG TAONG GUSTO MO, KASI, GANYAN KA!
MASAMA ANG UGALI MONG GANYAN, ______! HINDI KITA PAPANGALANAN KASI, KAWAWA KA NAMAN. MAHAL NA MAHAL KA PA NAMAN NG LAHAT NG TAO WITHOUT KNOWING THE REAL YOU!
SUS, IF ONLY YOU KNOW WHAT OTHERS THINK ABOUT YOU, YOU WOULD FEEL THE SAME WAY I AM FEELING RIGHT NOW.
I WON'T LET THIS WEEK PASS WITHOUT TALKING TO YOU, FACE TO FACE. HUMANDA KA SA MGA PATUTSADA KO. X(
REALiZATiON.
Wednesday, November 12, 2008
Labing-anim na taon at labing-dalawang araw na akong nabubuhay ngunit, ngayon ko lang naramdaman ang ganito. Yun bang parang ang saya saya ko pero hindi ko naman alam ang dahilan kung bakit. Well, alam naman nating palagi akong namimis-interpret ng mga tao at hinihusgahan ako ng ibang tao agad-agad. Hindi ko din maipaliwanag kung bakit ako masaya at kontentado sa kung anong nangyayari sa akin ngayon.
Magaan pa rin pala sa pakiramdam kung alam mong hinuhusgahan ka ng ibang tao, tapos, hindi mo sila pinapansin. Yun bang I-don't-give-a-DAMN drama. Kasi, kahit ano mang maging panghuhusga nila sa akin at sa pagkatao ko, hinding hindi nila ako mapapataob! Kilalang kilala ko ang sarili ko at si Lord lang ang pwedeng humusga sa akin. Kahit man kung anu-anong paninirang gawin nila sa akin, hindi ako magpapaapekto, kasi hindi naman yun totoo.
Masaya pa rin ako sa kabila ng lahat ng mga bagay-bagay at mga maling akusasyon nila sa akin dahil:
1. Andiyan si Lord.
He is loving! And alam ko na sa kabila ng lahat ng mga nararanasan ko, hinding hindi niya ako tatalikuran. Hindi niya ako iiwan sa ere at higit sa lahat mahal niya ako! Oo, mahal na mahal niya ako. :)
2. Andiyan si Mama.
Siya ang number one na nakakaunawa sa akin. She knows the reasons behind my actions. Siya kasi ang bespren ko, lahat alam niya tungkol sa akin, at higit sa lahat, siya na ang nagpalaki sa akin. At nagpapasalamat ako kay Papa God na binigyan niya ako ng Mom na katulad niya,
3. Andiyan ang mga TRUE FRiENDS.
Oo, TRUE. Mga kaibigan na hindi ako tinalikuran at tanggap kung sino talaga ako. Sila kasi ang kinekwentuhan ko ng mga nangyayari sa akin. Sila yung mga kasakasama ko palagi at yung mga taong umiintindi sa akin.
4. Andiyan ang mga relatives ko.
They are there. At alam kong naniniwala sila sa akin.
Sa tinagal-tagal ko nang naranasan ang ganitong problem, ngayon ko lang naramdaman yung happiness despite the criticisms. Ironic noh? Pero, totoo, kasi, kahit man limang bilyong mga paratang at mga akusasyon ang ibato sa akin, hinding hindi ako magpapaapekto, kasi, alam kong hindi totoo ang mga yon! Dapat nga, maging thankful ako kasi napapansin nila ako at maraming salamt din kasi, mas lalo nila akong pinapalakas! Nalalaman ko kasi kung saan ako mahina at kung alin ang dapat kong baguhin sa sarili ko.
Minsan nga, naisip ko, bakit ko naman babaguhin ang sarili ko, e AKO naman ito! At wala silang pakealam kasi, AKO nga ito diba. Sabi nga sa kanta, "This is real, this is me, I'm exactly where I'm supposed to be." Diba? kaya, wala silang pakealam kung ano mang gagawin, kung ano mang sasabihin ko at hindi ako matatakot sa kung ano mang sasabihin nila against sa akin as long as alam kong tama naman ako sa side ko.
Masarap sin palang mahusgahan ka lalong lalo na kapag napapatunayan mo sa mga taong humuhusga sa'yo na mali yung inaakala nila kasi, wala silang magawa kundi kainin yung mga sinabi nila about sa'yo at about sa pagkatao mo. At yun ang paptunayan ko sakanila. Na hindi ako yung taong iniisip nila, na hindi ko kayang gawin yung mga ipinaparatang nila sa akin, na patas ako kung lumaban, na hindi ako gumagamit ng ibang tao para makamit ang gusto kong makamit, na lahat ng nasa mga kamay ko ay pinaghirapan ko, na MALI sila. Maling mali. Hindi kasi nila ako kilala kaya madali nila akong nahuhushagan.
Balang araw, malalaman rin nila na mali sila, papatunayan ko sa kanila na MALI sila, at alam ko, tutulungan ako ni Lord. Amen! :)
God is here. God is near.
Monday, November 10, 2008
When I was small, I told Him, “You are so powerful, you can make all things move and you plan what things will happen to your creatures. You are so awesome, and I know you won’t hurt them including me. I know you love me.”
But when I was in grade 5, all turned upside down. All problems came crashing to an innocent mind. A lot of problems sprouted like mushrooms, they all broke my fragile heart. I felt unloved, rejected and different from my classmates because I now have a broken family. Yes, after years of misery and agony with my father, my mom decided to leave him and start a new life with just the four of us.
A new beginning. We were choosing from a lot of options, but how will we start when we left everything we have started with him? How will we start when we carried all the hurtful experiences deep inside our broken hearts? Where will we start when my heart and mind stayed with my friends there and it would mean difficult for me to adjust to my new environment?
I felt that the world crashed on me and that the world hates me. Why will the Lord do this to me—to us? Why would he let us suffer and experience these difficulties when He said He loves us? I would sometimes ask myself, “Love ba talaga kami ni God? Bakit niya kami hinahayaang masaktan?”, but every time I ask this question to myself, I would remember my mom’s words, “Anak, hindi naman nagbibigay si Lord ng problema na hindi natin kayang malagpasan. Magpray lang tayo”, and every night we would pray to Him and ask him to guide us and Papa.
My mom is strong; she tries her best not to cry in front of us, and I tried to be strong too. As the panganay, I tried my best to show my adings that I am strong and that this tragedy will end. I prayed really hard for His guidance and for the day of the mending and healing of my broken heart, I continued to say my prayers every night.
Today, I can feel God’s unfailing, unending and unconditional love with what I am, with what I have, with what I am doing and in what I will become in the future. God showed me that He is really potent and loving. He didn’t stop in showering us with blessings and with good friends.
I learned the value of love, that in love, we also tend to give up because the love we give to a person is not reciprocated, we become numb and we just realize that it’s too much and you decide to stop loving that person. I also learned that the highest form of love is the Love of God, that all things are possible with Him, that all things would fall rightly into place, that we will overcome the problems we encounter and that He is really mighty and He is worth-praising. He will never abandon us and he would always make a way for us to see his unfailing and unconditional love.